My beautiful butterfly 🦋

…It’s ok if you want to fly your own way

if you want to make your own wind.

An almost unnoticed breeze in the morning fog

the first rays of sunshine

make your colors dazzling – red, purple, black, and yellow.

Dance, my beautiful butterfly, dance! Do a piruette! And a loop!

Make your own wind, make the music of the breeze and of the storm,

let your wings be filled with the wind,

and aim at the stars and catch the universe.

And then.

Search your way back and take a break. Take a rest.

Don’t worry.

I’ll be here. Always.

 

mum 🌷

Advertisements

1825 dagar: Dag 2

…eller…fem år plus en svans på tre år…

Lennart Lidsten som förskingrade över 60 miljoner kronor för flera privata bostadsrättsföreningar fick det längsta straffet i svensk brottshistorik för ett ekonomiskt brott. Han fick sex år. Tror han kom ut efter runt fyra år.  Ni vet, gott uppförande och så vidare.
Jag bodde i en av bostadsrättsföreningarna. Jakobsberg. Hammarvägen. 

År 2008. Slutet på maj månad. Alingsås pastorat klantade sig med utbetalningen av min lön och gav mig 3500 kr för lite. Innan dom trodde på mig, och redde ut saken, hade det hunnit gå över tre månader, och CSN hade hunnit skicka sitt krav till Kronofogden. 3500 kr var hela utrymmet jag hade att betala till CSN. Rådet jag fick av budgetrådgivaren var att inte göra någon betalningsuppgörelse med någon innan jag hade tillräckligt med betalningsutrymme. Vid årsskiftet 2009-2010 blev jag av med jobbet på pastoratet och fick inte det där betalningsutrymmet förrän 2014. Fram till år 2014 ökade min skuld hos Kronofogden katastrofalt. Om jag hade begripit en hundradel av vidden av hur det skulle bli, hade jag handlat helt annorlunda.

Nu har det gått nio och ett halvt år ungefär, och skulden hos Kronofogden har bara ökat. 

Under de här nio åren har jag inte kunnat flytta som jag vill. Jag kan inte hyra en släpvagn på macken. Det finns massor med saker man inte kan göra när man har en betalningsanmärkning hos Kronofogden. För mig känns det som att vara en kriminell, typ fotboja, fast den syns inte. 

Nio och ett halvt år.

Det finns många som är hundra procent säkra på att den som har en betalningsanmärkning hos Kronofogden har skapat sin situation själva och borde således skylla sig själva. Det är inte alltid hela sanningen. 

CSN tycker att det är bättre för dom att kräva in sin skuld från mig, genom Kronofogden. Säkrare. Därför får jag inte och har inte fått, någon betalningsuppgörelse med dom, om jag inte betalar halva skulden kontant. Det blir ett skrattretande hemskt moment 22. Om jag hade halva skulden i kontanter, skulle jag givetvis inte ha någon skuld hos Kronofogden!

1825 dagar. Plus de nio och ett halvt år som redan gått. Det blir ungefär 14 år. Det är mitt straff för något som jag är oskyldig till. 

Kronofogden har inlett skuldsanering för mig. Jag fick mailet igår. Den 28 oktober 2017. År 2022 blir jag skuldfri om det slutliga beslutet blir positivt. Det kan ta ett halvår innan jag får det slutliga beslutet. Under tiden kan man säga att jag är villkorligt fri. Man räknar av tiden från igår, fram till att beslutet fattas. Blir beslutet negativt, har jag en framtid med löneutmätning framför mig.

1825 dagar. Plus de nio och ett halvt år som redan gått. Det blir 14 år. Plus tre år efter de kommande fem åren. Det tar tre år innan betalningsanmärkningen försvinner. Det blir nitton år.

Ett straff på nitton år för något som jag är oskyldig till. Det man kan anklaga mig för är dumhet, den dumhet som gjorde att jag inte begrep, inte fattade, hur stort detta skulle bli, då i augusti september 2008. 

Efterklokhetens kranka blekhet. 

År 2008 var jag 43 år. Nitton år senare blir jag 60 år.

Dag 2 på resten av mitt liv.

Det känns lite som från en sån där advokatserie. Gå med på den här uppgörelsen, annars… Många skulle säga att ja men vilken tur du har! Så kanske det är. Jag har inget val. Jag har inte haft något val. Det är som en överväldigande osynlig kraft som styr mitt liv. Jag kan inte säga och har nog aldrig kunnat säga, vad många andra kan. Om vad som händer i ens liv om fem år.

Från det jag var 43 år, tills jag blir 60. Om jag har tur. Har jag otur blir det hela livet.

Frågan är vad jag orkar.

Dag 2 på resten av mitt liv.

As much as you need

I wish…

…that I could take my sisters hand and go out and make snowangels in the snow. She is better but every step takes time.

There is no snow. My wish is like a symbol.

Christmas Eve, tomorrow. 

Since a year I’ve been working away from home. It took a while to make my appartment ready for Christmas. 

I put my two clocks back on their places on the walls. Neither of them works. 

I haven’t change batteries. The time that not change is like a symbol.

The big table is ready for the big dinner. The red cloth on the table and all the chairs seem to stand in attention in millimetre precision.

Tomorrow my kids will sit on the chairs. I need no other desires to be fulfilled but my sisters spirit will sit on an own chair.

Everything is ready for the big day. The big dinner. Everything is ready for the Santa. I don’t like Christmas but I’m trying to do my best anyway.

All the chairs seem to stand in attention in millimetre precision. 

The Christmas tree also standing in attention to be dressed in glass angels and all the other decorations.

I need my sister. I need my kids. I do need my friends. 

I can’t buy Christmas gifts to everyone I would like to give a Christmas gift to. But I can give a millimetre of my spirit. For free. Maybe one centimetre. Or, as much as you need. And you can send a little piece back…???

“If I Needed You” 

If I needed you

Would you come to me

Would you come to me

For to ease my pain

If you needed me

I would come to you

I would swim the seas

For to ease your pain

Well the night’s forlorn

And the morning’s born

And the morning shines

With the lights of love

And you’ll miss sunrise

If you close your eyes

And that would break

My heart in two

If I needed you

Would you come to me

Would you come to me

For to ease my pain

If you needed me

I would come to you

I would swim the seas

For to ease your pain

Baby’s with me now

Since I showed her how

To lay

Her lilly

Hand in mine

Who would ill agree

She’s a sight to see

A treasure for

The poor to find

If I needed you

Would you come to me

Would you come to me

For to ease my pain

If you needed me

I would come to you

I would swim the seas

For to ease your pain

Bland vita sjukhusrockar och sprutor

Min syster är lite fåfäng. 

Det är viktigt med frisyren, med kläder, med naglar och smink. 

Men det är viktigt på ett trevligt sätt. 

Min storasyster är ett år äldre än mig. Den förstfödde av fyra syskon. Min storasyster är alltså nummer ett. Jag är nummer två. Min storasyster hade alltid den förstföddes åsiktsrätt och det var bara att lyda. Typ.

När min syster var 12 och gick i sexan var det skitballt att börja röka. Så det gjorde hon, tillsammans med sina tjejkompisar. I nästan 40 år har hon rökt. I USA kan man stämma cigarettfabrikanterna. Men inte i Sverige. Man får stilla beskåda den åverkan rökningen utsätter henne och har utsatt henne för.

Det som händer min syster just nu. 

Det hade hon sannolikt inte velat vara med om. Men nu kan hon inte prata. Nu är hon förlamad på höger sida. Orden kommer inte fram. Orden får inget ljud och ingen form.

Tiden är som ett moln som seglar omkring. Lite genomskinligt. Man vet inte om det ska bli regn.

Tiden är bara en sekundvisare och en timvisare som lever sitt eget liv. Min syster har ingenting att göra med tiden.

Hon ligger i sängen och jag sitter på en stol bredvid och det är ett universum utan tal, för min syster, och mitt universum det där de omkringdansande bokstäverna bildar ordet “väntan”.

När de sticker nästa nål och nästa nål och nästa nål i hennes redan söndernålade armar och händer, vill jag att hon skriker och formar de ord som vidarebefordrar hennes vilja.

Det är bara ett tyst skrik.

Celtic Womans “You raise me up” från den lilla laddningsstationens högtalare. Två ljus tända. 

Min syster älskar änglar. Två hänger ovanför hennes huvud, i en av droppställningarna. Ett par stycken på sängbordet. En står på fönsterbrädan och en hänger på gardinstången. 

Min syster är den snällaste i hela världen. Jag önskar att orden hon tänker, får ljud. Får form. Önskar önskar önskar.

Tiden driver vidare med de genomskinliga molnen. 

Det regnar.

* * * * * * * * * *

Min syster i Egypten, den 14 november. Fullt ös! 

I should have done…….

A brutal reminder of how quickly life can change.

And, the words….. “I should have….” “I should have……” “I should have……”

There is soooo many things, that I should have done, that I didn’t done, while there was time. And even if it’s like that, always, when things like this happen, I still remind my self. I should have done…

Now it’s a big question if my sister will be able to talk again. Will be able to eat, move…

There is a quiet question in her eyes. But you don’t know the question.

There is a quiet scream on her lips. Which land brutally in my heart.

I should have done.

I should have done.

I should have done.